Att ge blod eller att inte ge blod? Det är frågan!

Jag har funderat ganska länge på att börja ge blod… men har som inte kommit till skott.

Men förra veckan blev de av att jag ringde o bokade tid för testning osv.

Jag var dit idag… läste igenom alla papper o skrev under. Satte mig i stolen o så säger sköterskan: Nu ska vi se om du är lättstucken!

Ooops! –tänkte jag. För är de något jag känd för inom sjukvården i Norrbotten så är det just att jag är en av Sveriges mest svårstuckna.. Sköterskorna brukar sucka när kommer o ska ta något blodprov.. …misstänker att dom singlar slant om vem som ska ta sig an mig o få sin ”yrkes-självkännsla” sänkt…

O som befarat så säger sköterskan att jag inte är byggd för att vara blodgivare… mina vener är för tunna..

Det gör inte så mycket måste jag erkänna.. är inte ett så stort fan av att bli stucken.. Men då har jag i alla fall infunnit mig…

Jag tycker det är viktigt att ge blod om man kan.. för det behövs.. Om inte annat för ens egen skull om det skulle hända någonting så man behöver blod själv någon gång..